Rostade kastanjer och Karin Boye

Jag är inte särskilt förtjust i kastanjer...men de förföriska dofterna som kommer från små "diverse vagnar" (i den lilla franska orten) med allt möjligt smått och gott är verkligen tilltalande.
Har åter stiftat bekantskap med Karin Boyes Kallocain, (litteraturkursen 10 p...) det var inte går jag läste den och det var med stor behållning jag läste den igen.
Bland annat skriver hon att det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bilder av livet: Och oavsett om man tycker det eller inte så kan man ju ägna det en tanke.
Ser du på livet som en väg, fältslag, rullande hav, växande träd, trappa (vad finns längst ner och vad finns högst upp)...
Något att fundera över. En väg, tja...rullande hav? växande träd känns
Eller är det kanske ett Ekorrhjul? Hamsterbur?