Kalla Fakta - Fettkriget....

I morse var det rena natta, blåsigt, regningt och brrrr. Men stearinljusen hjälper....

Tittade på Kalla Fakta-Fettkriget, på datorn igår...smart, programet blev suveränt nedkortat tack vare reklam bort.

Ja, du milde tid. Nu stormar det kring kostråden!

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta....

För det första är mat det ämne jag åtminstone har hygglig koll på, och är det så här journalisterna alltid lägger upp sina reportage så vet i sjutton om inte TV är mer skadligt än upplysande.

Tänk så häftigt om vi i stället kunde få se ett program som förutsättningslöst diskuterade maten.

Är det för svårt? Blir det för tråkigt?

Tycker i alla fall att Kallafaktamodellen "Davids kamp mot Goliat" var töntigt förutsägbart! Nästan lika platt som Tallriskmodellen om man inte använder det på rätt sätt......

Fast några guldkorn fanns där ju...tex "Seven countries studien", trodde faktiskt att den var ganska oantastlig....

Problemet med att hänvisa till enskilda studier är dock att dessa sällan är oantastliga, man måste väga samman många för att få en vettig indikation på hur läget är.....

Att som i programmet diskutera en studie, "pro fettkost" är ganska intelligensbefriande, likaså att visa en "liten männsika" som äntligen blivit smal med fettkost. Varför inte ta upp prokolhydratstudier också? Och visa "en vanlig männsika"som lyckats förträffligt med viktnedgång enligt "de gamla kostråden"?

Och fråga sig, är vi olika?

Både Goliat, etablissemanget (och lilla David, Annika Dahlqvist)måste se individen!

Tex, så hänger vi upp "kriget" alldeles för mycket kring ord; Lite fett, mycket kolhydrater...vem har koll på vad som är lite eller mycket. Och "vilken typ" av "kost" blir det egentligen om man synar enskilda personer i sömmarna....?

Den stora utmaningen är att inte äta mer energi än vad man gör av med.

Det är konsensus.

Hur vi sedan ska fylla den kvoten är kanske mer personligt än vad vi tror. Att utgå från sina ingrodda matvanor och förändra utifrån dessa kanske är det allra viktigaste.

Är man en "kolhydratperson" som gärna äter bröd, frukt, grönsaker osv...så kan jag tänka mig att en fettstinn, drypande kost med mycket bacon, ost och smör skulle var förödande...

Kanske är det på samma sätt svårt att omvända ost och bacon anhängarna.... kanske är det bättre att bara göra små förändringar hos dessa individer som syftar till att dra ner kaloriantalet...och inte vara så rigid på innehållet kring vitaminer, fibrer etc...?

Fast är det inte så vi alltid försökt jobba, trots allt?!

Igår gjorde jag en bekantskap med fiskpinnar igen, apropå fettdrypande. Läste dåligt på förpackningen...och av gammal vana blev det en rejäl klick flytande Milda i pannan.

När jag sedan skulle lägga ner fiskpinnarna kände jag hur dom var alldeles feta...och mycket riktigt, efter en koll på "tillagningsanvisning" så skulle de stekas utan fett.

Resutlatet blev nästan "upplösta" fiskpinnar, inte så toppen...men klart ätbara.

Tillbehören var goda...bladspenat, potatis, tomater, ärtor, morötter.....