Saltimbocca och Försoning

Jag köper gärna kött hos Andreas på Gastronomibutiken men något kalvkött hade han inte i lördags...hittade istället kalvinnanlår på ICA. Vilket var helt okey för ändamålet Saltimbocca. Banka ut köttbitarna med knytnävar eller använd "kötthammare". Lägg på en bit parmaskinka och ett salviablad (växer fortfarande ute i min trädgård...). Fräs, krydda med salt och peppar och häll över ca 2 dl vitt vin eller marsala vin. Jag tycker om när såsen är alldeles rinnig men vill du reda så kan du ta upp köttet och reda av med lite maizena (gör inte som Axel...han lyckades få till en "chokladsåskonsistens" i första rundan). Vi åt klyftpotatis som tillbehör och sallad och "Sugar Snap Peas". Pasta är också gott till! Till efterätt åt vi Axels godaste chokladpudding, en jätteladdning står just nu i kylskåpet (Brittany håller igen och Calles hy mår inte bra av choklad....). Men Axel och jag vi äter och äter, kanske tar den slut? Receptet kommer i morgon!

PS! Marsalavinet var länge Siciliens signum...en dryck inspirerad och liknande sherry och portvin.

I övrigt har jag startat dagen med en långpromenad med Andrea, det är vår i luften! Helgen var lugn och återhämtande. Var på bio igår och såg Försoning, Ian McEwans kritikerrosade bok ( som jag läst). Varken bok eller film i min smak. Blev faktiskt riktigt besviken, filmen har ju fått så bra kritik. En översvallande vacker historia - bara alldeles för mycket! Inledningsvis mycket finstämd och vacker men tröstlöst långsam och förflyttningen från den engelska landsbyggden till krigsscener i värsta Hollywoodanda blev allt för tvär. Dessutom var scenerna långdragna och ackompanjerade av intensiv filmmusik = övermålat överdåd. Det var faktiskt svårt att hålla sig för skratt när de tre sårade soldaterna (överspelat, översminkat) gjorde sin vandring från krigets epicentrum över den enastående vackra landsbyggden och de fruktfyllda äppelträden....massakern av ett antal unga kvinnor som uppenbarade sig blev mer som ett vackert stilleben än en berörande scen. Att McEwan valt att kalla boken försoning förstår jag inte riktigt heller, det hela handlar mer om skuld/botgöring...någon försoning var det aldrig tal om.

Men det är ganska intressant med översättningar....Atonement som boken filmen heter på engelska kan faktiskt översättas som "gottgörelse" och det är betydligt mer träffande ord på den här historien. Då får åtminstone jag ihop det bättre!